Mångfald genom Cis-linsen
- Mångfald är ju bra, men vad har det med mig att göra?
Populära ord måste vara en av världens mest populära sporter. Det handlar ibland om olika regionala former av slang till nya importerade ord. I andra fall är det ord som växer fram för att beskriva ett område som plötsligt blivit viktigt. I många fall blir ord bara ord. Bokstavskombinationer utan faktiskt värde. De är där för att skapa en positiv känsla. Ta bara ordet “styrkekramar”.
“Du har förlorat en anhörig. Jag förstår att det är jobbigt för dig. Så, i stället för att ringa eller träffas, (där jag måste lyssna och engagera mig) bränner jag 2 minuter på att skriva “styrkekramar” på Facebook.
Svep nu in dig i denna virtuella snuttefilt och må lite bättre. Jag “checkar” in igen nästa gång du poppar upp i mitt flöde. Hejsvejs!”
Mångfald har för mig blivit lite ett sånt ord. Många företag skriver idag om att mångfald är viktigt. Gärna i kombination med en bild där vd, eller motsvarande högt uppsatt individ, pressar sitt finaste Colgate-leende tillsammans med den som fått uppdraget att representera det där nya ordet.
Problemet är inte intentionen, snarare resultatet. Resultat kommer av vad man gör. Inte vad man säger.
Tillbaka till citatet ovan. Mångfald är ju bra, men vad har det med mig att göra?
Jag är en blek medelålders heterosexuell man som kammar mig med Gillette på regelbunden basis och därmed, av vissa, faller under ordkombinationen cis-man. Cis är för övrigt ett motsatsord till trans för den som är intresserad.
Jag tror på att “låta den bästa spelaren spela” och bryr mig inte om sexuell inriktning, hudfärg etc. så min fråga handlade mer om vad mångfald kommer kräva i tid/action av mig? Räcker det inte med att jag bara håller mig på min kant och fortsätter med att göra det som jag alltid gjort?
Mottagaren för frågan var Else Pedersen, koncernens ansvarige för mångfald och inkludering. Hennes svar var överraskande nog... Överraskande.
Vad menar du? Mångfald har i allra högsta grad med dig att göra. Det handlar inte om hudfärg eller sexuell läggning. Det handlar om att du ska kunna vara dig själv.
Else verkade tämligen nöjd med sig själv emedan jag lätt svaret sjunka in. Plötsligt hade ordet mångfald omfamnat även mig. Detta betyder att det inte bara är jag som måste ta hänsyn till andra, andra måste ta hänsyn till mig. Där det tidigare endast funnits skyldigheter växte det fram rättigheter.
Nu fanns ett nytt verktyg i min relation till kollegor och chefer. Ytterligare en lins i perspektivlådan.
Förändring kommer inte av det vi säger, utan av vad vi gör. Genom att se till oss själva och vår rättighet att vara oss själva, kan vi lättare lyfta blicken för att se dem i vår omgivning som förtjänar samma.
Det finns en årlig mätning som tittar på nivån på engelskan i länder där detta inte är ett nationellt språk. Här har traditionellt, Sverige slagits varje år mot Danmark om förstaplatsen. Utav alla icke engelskspråkiga länder är vi således antingen bäst eller näst bäst i världen på engelska. Engelska borde därför inte vara en utmaning. Sverige tycker också att mångfald och inkludering är viktigt.
Varför tystnar samtalet då så ofta när svenskar måste byta till engelska? Varför tänker ingen på att engelskspråkiga inte kommer förstå när inbjudan till AW m.m. skickas på svenska? Varför tänker vi inte på hur det känns att vara den som alla måste ta hänsyn till. Den som sitter vid sidan av när vi kör en fika. Den som måste höra skämten och samtalen sakta tystna för att det är obekvämt att uttrycka sig på ett språk vi borde ha ganska bra koll på.
Om vi skapar hinder för inkludering inom ett sådant, till synes, enkelt område; Var mer stänger vi ut andra?
Oavsett vem du är, var är du själv utestängd?
Om du måste tänka på att inkludera andra så måste de tänka på att inkludera dig. En minoritets rättighet att bli inkluderad exkluderar dem inte från kravet att inkludera dig.
Vägen framåt landar som alltid hos individen och dess vilja att utvecklas och förändras. De flesta har hört om “The golden rule”. Den finns i ett antal formuleringar av Confucius, Aristotle och i Bibeln, Koranen mm.
I korthet:
Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
I detta fall är det dags att släppa den och i stället lära sig “The platinum rule”.
Behandla andra som de vill bli behandlade.
Det handlar om att du ska kunna vara dig själv.
Det vackra med denna definition är att mångfald blivit ett dubbeleggat svärd. För att behålla min frihet måste jag ta hänsyn till samma rättighet hos andra.
Det gör spelplanen spännande nog, mer jämlik.
Örjan Kihlbaum, Efftre - en del av TIme People Group